tisdag 23 februari 2016

3 x minirecensioner: Magi, tankeläsning och en narkotikahärva

Jag har verkligen inte varit aktiv på bloggen den senaste tiden men jag lovade att ge en lite mer utförlig recension av böckerna som jag läste under Läs-it-Snow så här kommer det! :)

HANDLING:
Oceanen vid vägens slut handlar om en man som efter en begravning återvänder till sitt barndomshem och börjar återuppleva händelser som skedde när han var en liten pojke. Det är en kort men intensiv berättelse om ondska, magi och vänskap och om hur allt inte alltid är som det verkar.

MINA TANKAR:
Det här är inte den bästa boken av Gaiman som jag har läst men trots det så älskar jag den! Vilket säger en hel del om hans författarskap. Jag kan däremot inte riktigt sätta fingret på exakt vad det är som gör att den inte är en lika solklar favorit för mig som en del av hans andra böcker. Men boken är på 219 sidor och för mig kändes det som att den antingen är en novell som är lite för lång eller en roman som är lite för kort. Men förutom det så älskade jag allt det andra som den innehöll: mystiken, vänskapen och den bitterljuva melankolin! Känslan som boken efterlämnade höll sig kvar i flera dagar efteråt och bara för det så är den en fullpott i mina ögon. En bok som lämnar ett sådant starkt intryck förtjänar helt enkelt att få en 5:a i betyg. Punkt.

HANDLING:
Kami har så länge hon kan minnas hört en röst i sitt huvud. Det är en kille vars tankar hon hör och de delar nästan allt om varandras liv. Men under tiden som hon växer upp förstår hon att den här kontakten inte är normal och blir själv övertygad om att han inte är mer än en låtsasvän. Allt detta ändras dock när Lynburn-familjen, som inte har varit i området på flera år, flyttar tillbaka och Kami inser att hennes låtsasvän faktiskt är en person som existerar i verkligheten. Vilket sätter igång en rad av händelser som ingen av dem riktigt förstår eller kan kontrollera. 

MINA TANKAR:
Handlingen är inte helt perfekt och jag är mer än lite trött på triangeldraman vid det här laget (kan inte alla YA-författare bara komma överens om att det är tjatigt och alldeles för förutsägbart?), men herregud vad rolig den var att läsa! Den är full av magi, tankeläsning, knasiga karaktärer, småstadskänsla och en hel massa humor. Så nej, den är inte perfekt och får bara en solid 3:a av mig i betyg, men jag kommer definitivt att plocka upp fortsättningen som heter Untold snart!


HANDLING:
Lumikki Andersson 1: Röd som blod handlar om sjuttonåriga Lumikki som går på gymnasiet men som bor själv och mest vill bli lämnad i fred. Allt detta ändras dock när hon efter en helg kommer till skolan och hittar tvättade sedlar. Hon listar snart ut att det är tre elever på skolan som hittat plastpåsar fulla av blodiga sedlar och mot sin vilja blir hon indragen i en internationell narkotikahärva.

MINA TANKAR:
Det här är en bok som jag hade hört väldigt mycket gott om och till viss del förstår jag varför. Handlingen är spännande och det är verkligen högt tempo så sidorna flyger förbi när man läser (vilket var otroligt lämpligt för en läs-a-lot). Tyvärr så blev jag dock väldigt besviken eftersom det sker så många extremt orealistiska saker under berättelsens gång. Ja, jag vet att det här kommer från tjejen som älskar fantasy, men jag köper helt enkelt inte händelseförloppet. Det som stör mig mest av allt är Lumikki eftersom det aldrig blir förklarat hur hon blivit värsta superagenten. Visst, hon blev mobbad och ville därför kunna försvara sig själv. Men det förklarar däremot inte hur hon klarar av att leka superhjälte och hur hon blivit expert på att hantera kriminella nätverk. Kanske är det så att man får veta mer om Lumikki i senare böcker, författaren hintar trots allt en del om hennes förflutna och t.ex. tidigare förhållanden, men för tillfället så är jag inte så sugen på att fortsätta läsa serien.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar