tisdag 25 augusti 2015

Not that kind of girl

HANDLING:
Lena Dunham är skaparen av den kända tv-serien Girls (där hon själv även spelar huvudrollen) och Not that kind of girl är hennes självbiografi. Boken är uppdelad i olika kapitel som handlar om vänskap, kroppen, döden osv. 

MINA TANKAR:
Det är inte ofta jag läser självbiografier (efter lite snokande på bloggen fann jag att det senast var för två år sedan) eftersom det är sällan som jag är tillräckligt nyfiken för att läsa en hel bok om en person. Men jag älskar Girls och när jag snubblade över Dunhams bok på biblioteket kände jag mig manad att låna hem den :)

Not that kind of girl inleddes väldigt starkt och det finns flera delar av den som jag älskar. Hon skriver bl.a. om dåliga kärleksrelationer och saker som hon har gjort för att få uppleva närhet som hon sedan insett kanske inte var det bästa sättet. Hon berättar även om när hon utsattes för en våldtäkt och även om det så klart är hemskt att läsa om så tycker jag det är positivt att hon pratar om det och delar med sig av sina erfarenheter. Dunham berättar dessutom väldigt öppet om psykiska problem under sin uppväxt och om kroppsnojjor och bantning. Det är alltså mycket som jag tror att speciellt unga tjejer kan relatera till och jag vill verkligen ge henne en eloge för att hon vågar berätta så öppet om personliga och känsliga ämnen. 

De få bitar som hon skriver om sitt arbete är väldigt intressanta och jag önskar verkligen att hon berättat mer om sina erfarenheter i den branschen. T.ex. om hur hon lyckades få en serie hos HBO trots sin unga ålder och mer om hur hennes kreativa process går till. 

Det som tyvärr drar ner betyget är att jag upplever boken som väldigt ojämn. Ni som har sett hennes serie Girls vet att karaktärerna är extremt självupptagna. De lever väldigt privilegierade liv och har i de flesta fall noll självinsikt. Men det är just det som är det roliga med serien, eftersom man som tittare ser ironin i det hela och det är så tydligt att karaktärerna är överdrivna. Men nu när jag läser boken så vet jag inte längre hur jag ska tolka Dunham och jag är inte längre lika säker på att hon faktiskt är ironisk. Ett flertal gånger ifrågasätter jag varför hon väljer att ta med vissa berättelser från sitt liv i boken och flera gånger tänker jag "tror hon verkligen att den här detaljen om hennes liv är intressant, rolig eller värd att skriva ner i en bok för alla att läsa?". Eftersom blandat med alla de intressanta och viktiga berättelser som jag tog upp tidigare så har hon tagit med en massa onödiga berättelser om saker som hände när hon t.ex. gick i grundskolan utan att det sätts i kontext. I värsta fall upplevs det som att hon är extremt självupptagen och i bästa fall som att hon inte hade mer att säga och tog med det som utfyllnad. Det stör mig även att Dunham har tagit med en del berättelser som mest kändes som att de var där för att chocka läsaren, som t.ex. när hon [sa till en tant att hennes pappa stoppar en gaffel i hennes vagina när hon är stygg eller att hon lyfte på sin lillasysters kläder och tittade på hennes vagina]. 

Lena Dunham är smart och hennes självbiografi är välskriven och från och till även väldigt rolig, men tyvärr är den lite för ojämn i utförandet. Den är absolut läsvärd ändå men jag önskar att hon stramat åt en del av berättelserna. 

Titel: Not that kind of girl: en ung kvinna berättar vad hon "lärt av livet"
Författare: Lena Dunham

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar