torsdag 16 juli 2015

Ett folk utan land

HANDLING:
När kungafamiljen i Lumatere mördas drabbas landet av en mörk förbannelse. De som lyckades fly lever till största del under hemska förhållanden i olika flyktingläger och ingen kan ta sig in eller ut ur landet p.g.a. förbannelsen. 

Finnikin från Klippan var en av de som lyckades fly och nu 10 år senare kämpar han fortfarande med skuld-känslorna av att förbannelsen kan ha varit hans fel. Men när han en dag får ett meddelande får en mystisk budbärare om att söka upp en flicka vid namn Evanjalin förändras allt. Evanjalin hävdar nämligen att den rättmätiga tronarvingen överlevde och att hon vet hur de ska bryta förbannelsen för att återigen kunna återvända hem. 

MINA TANKAR:
Jag läste Jellicoe road av Marchetta förra sommaren och även om jag aldrig recenserade boken här på bloggen så älskade jag verkligen berättelsen och karaktärerna. Även Ett folk utan land började lovande och berättelsen innehåller flera aspekter som jag älskar, men den levde inte riktigt upp till förväntningarna. 

En sak som tyvärr påverkade läsupplevelsen negativt var översättningen. Vad jag minns från Jellicoe road var språket rent och vackert men i den här boken är det betydligt mer hackigt och boken innehåller en hel del underliga formuleringar. Jag vet dock inte om det är Marchettas "fel" eller om felet ligger hos översättningen, men jag rekommenderar nog att man läser den på engelska ifall man har möjlighet.  

Men som jag nämnde innehåller den även flera saker som jag verkligen uppskattade. En stor del av berättelsen handlar om olika minoriteter och hur de behandlas samt vad konsekvensen av detta handlande blir. Den tacklar fördomar och visar hur traumatiskt det är för människor när de berövas från sitt land och inte kan eller får använda sitt språk. När smärtan blir så svår att det till och med får en att även sluta prata om det som en gång var bra.

Det som drar ner betyget är hur lättsinnig den kändes trots allt jag nämner ovan. De flesta motgångar som karaktärerna stöter på löser sig alldeles för lätt och det känns aldrig som att det förekommer något riktigt hot. En stor del av handlingen och slutet var även otroligt förutsägbar, men den enda som inte misstänker något överhuvudtaget är så klart huvudpersonen. I det här fallet anser jag faktiskt att Finnikin borde ha fattat något tidigare med tanke på hur [nära vän han och hans familj var med kungafamiljen].

Det finns även en viss karaktär i den här boken som är väldigt manipulativ och som utgår ifrån att vad som helst är okej så länge som det passar slutmålet. Hen är en intressant karaktär och jag tyckte verkligen om att läsa om hen, men alla andra i berättelsen älskar den här personen villkorslöst trots att de får reda på alla smått galna saker hen gör under berättelsens gång. Vilket känns orealistiskt, återigen är det problemet med att allt löser sig för lätt. 

Varför får då ändå boken ett så högt betyg av mig? Ja du, trots allt mitt klagande ovan är det en underhållande berättelse som även vill belysa betydelsen av människors kulturella identitet och förföljelsen av minoriteter och de hemska levnadsförhållanden de måste utstå.
Så medan Jellicoe road fick en väldigt starkt 4:a i betyg så får den här en svag 4:a, så boken är ändå absolut läsvärd!

Titel: Ett folk utan land
Författare: Melina Marchetta

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar