måndag 15 juni 2015

Odinsbarn

HANDLING:
Under hela Hirkas uppväxt har hon vetat att hon var annorlunda. Hon växer upp med övertygelsen att vargarna tog hennes svans när hon var ett litet spädbarn men när hon är femton år och ska medverka i Riten får hon reda på att det inte är hela sanningen. Hirka är inte alls som vanligt folk, hon är egentligen ett odinsbarn som kommer från en annan värld och som sprider röta bland folket. 

Det är flera som vill utnyttja henne samtidigt som det är många som föraktar henne och vill se henne död vilket tvingar henne att fly. Men det visar sig att det inte endast är Hirka som lyckats ta sig över till den här världen och de andra varelserna kan visa sig vara ett betydligt större hot än Hirka. 

MINA TANKAR:
Innan jag började läsa Odinsbarn var jag lite osäker på vad jag skulle tycka om den baserat på två saker: dels eftersom den blivit så otroligt hypad och dels eftersom den är en riktig tegelsten. Men boken är riktigt bra och den lyckades verkligen med att leva upp till förväntningarna som jag hade på den. Minns ni t.ex. att jag ifrågasatte varför inte fler böcker hade karaktärer med handikapp? Nu har helt plötsligt nästan alla böcker jag läst den senaste tiden handlat om just det ^^ Hirka som karaktär är intressant, det faktum att hon är svanslös är ett riktigt handikapp i den här världen av flera anledningar. Så hon blir dömd eftersom hon saknar den här kroppsdelen och p.g.a. gamla fördomar som lever kvar, kort och gott saker som hon inte kan påverka överhuvudtaget. Ändå så närmast offrar hon sig själv för människor och en värld som inte vill ha henne. 

Författaren lyckas hantera ämnen som politik, främlingsfientlighet och religion utan att det känns som en lång predikan eller som att läsaren blir tvångsmatad. Istället lägger hon fram det väldigt tydligt men låter läsaren själv dra sina slutsatser. Vilket jag uppskattar i böcker och jag tror att det får fler människor att tänka efter jämfört med om hon hade förklarat allt i minsta detalj. 

Min oro för att det är en tegelsten grundade sig i det faktum att det finns en del tegelstenar (hej Nyckeln och Jonathan Strange & Mr Norrell, I'm talking about you) som jag gärna vill läsa klart men som jag bara inte lyckats med än för att de känns så maffiga. Men Odinsbarn har korta kapitel i kombination med en spännande och fartfylld handling vilket håller intresset vid liv och jag hann aldrig tröttna på berättelsen. Visserligen tycker jag ändå att den kunde varit kortare men det är mer en personlig preferens. 

Om jag ändå ska framföra någon kritik så är det detta: det stora hotet var ganska mesigt och blev avklarat alldeles för fort med tanke på bokens tjocklek och det var ett par delar i slutet som kändes lite spretiga. Men sammanfattningsvis är det en riktigt bra start på trilogin och jag ser fram emot nästa del i serien, Röta, som ges ut i september.

Titel: Korpringarna - Odinsbarn
Författare: Siri Pettersen
Kaosutmaningen: Läs en bok vari det inte finns någon telefon - check!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar