tisdag 3 april 2012

Here comes the sun!

(Bildens källa)

Förra fredagen så såg jag Here comes the sun på Intiman i Malmö. En hel föreställning om döden med stort D, men även om livet och människan. Upplägget var väldigt sketchaktigt med en massa små berättelser från de olika karaktärerna om hur de mött döden i olika situationer, om liv som slutat för tidigt, krig, koma, små roliga anekdoter från två vårdbiträden osv.

Here comes the sun är alltså väldigt rolig (även om det känns fel att säga) och dem lyckades definitivt med att lätta upp stämningen genom att prata om döden i så olika situationer. Dem tog upp både det bra och det dåliga som kan ske i livet och varvade berättelserna med musik och dans. 

Det finns dock en del viktiga ämnen som jag tycker att dem spolade förbi alldeles för snabbt. Själva föreställningen utgår ifrån att livet är något vackert och att alla, trots sina svårigheter, ändå borde kämpa för att leva. Men då undviker dem samtidigt att gå in på djupet när det gäller varför en del väljer att begå självmord och komplexiteten i frågan om dödshjälp borde vara lagligt eller inte. Istället får vi bara se en kort sekvens av en tjej/kvinnas ilska och sorg över sin systers självmord, men inget om varför vi tar det för givet att alla faktiskt vill alternativt orkar leva? Det samma gäller med den gamle mannen som blivit senil och enligt sina släktingar "någon han själv alltid tidigare föraktat". Borde vi själva få bedöma hur länge vi vill leva? Just när det gäller döden så tycker jag att det mest intressanta är vår attityd inför livet, att bara automatiskt anta att alla vill leva känns som att man slätar över ett väldigt komplicerat ämne. 

MEN det är en feelgood-föreställning och den lyckas som sagt väldigt bra med att lätta upp stämningen och minska rädslan inför det okända. Personligen hade jag velat se lite mer djup i en del frågor, men det kanske kan komma en Here comes the sun pt. 2 istället? ;)

2 kommentarer:

  1. Ja verkligen! Det blev en väldigt häftig show av det hela =)

    SvaraRadera