torsdag 27 oktober 2011

dystert, komiskt & romantiskt

Filmen handlar om föräldralösa Jane Eyre som växer upp hos sin elaka moster innan hon skickas iväg till en internatskola. Hon har en väldigt tuff och till stor del ensam uppväxt tills hon börjar jobba som guvernant på Thornfield Hall. Väl där möter hon och förälskar sig i Mr Rochester och helt plötsligt verkar det som att hon ska få sitt lyckliga slut. Men det finns en hel del hinder i deras väg, varav ett är deras olika samhällsställning men det största hotet mot deras lycka är det som Mr Rochester gömmer i huset.

Jag älskade boken Jane Eyre när jag läste den för ett par år sedan och är nu även helt förälskad i den här filmversionen med Mia Wasikowska och Michael Fassbender. Två väldigt duktiga skådespelare som jag inte sett så mycket av tidigare. Men det kanske är just det som även gjorde att de verkligen kändes trovärdiga som karaktärerna.

Överlag innehåller den här filmen inte så mycket dialog utan fokuserar istället väldigt mycket på att bygga upp stämningen genom miljön och musiken. Men den dialog som dock förekommer är intelligent och för med sig små korn av humor till berättelsen.

Jag har ännu inte riktigt bestämt mig för om The Brothers Bloom är fullkomligt genialisk eller bara förvirrande. Berättelsen handlar om två bröder, Stephen och Bloom, som nästan hela sitt liv jobbat som bedragare. Med utstuderade planer lurar dem pengar av rika människor med mottot att "det bästa bedrägeriet är när alla inblandade får det dem vill ha". Men till slut tröttnar den yngre brodern Bloom på att hans liv hela tiden är planerat in i minsta detalj och vill börja leva ett "riktigt" liv.

Bloom ber Stephen att låta honom vara ifred men blir till slut övertalad att hjälpa honom med ett sista bedrägeri. Den här gången blir offret en rik arvtagerska som får följa med bröderna på ett riktigt äventyr.

Som jag nämnde tidigare är The Brothers Bloom ofta förvirrande och det stör mig lite att vi aldrig får reda på varför Stephen valde just Penelope för den här sista stöten. På många sätt påminner filmen mig om Inception eftersom man aldrig riktigt vet vad som är äkta och vad som är en del av planen och vem det egentligen är som står bakom planerna. Speciellt slutet gjorde mig frustrerad och handlingen känns ofta överarbetad. Men samtidigt innehåller The Brothers Bloom små komiska detaljer som är helt underbara. Som t.ex. i början av filmen när Stephen åker till Bloom i Monaco och den lilla sockerscenen utspelade sig som bara var så klockren. Eller som när Stephen och Bang Bang satte betyg på Blooms cykelkrasch... så ja, jag känner mig kluven. 2,5 av 5 kanske?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar