lördag 29 januari 2011

interworld

“This is a work of fiction. Still, given an infinite number of worlds, it must be true in one of them. And if a story set in an infinite number of possible universes is true in one of them, then it must be true in all of them. So maybe it’s not as fictional as we think”.
Berättelsen börjar med att Joey Harker går vilse. Vilket inte är något ovanligt, han gick vilse i sitt eget hem en gång. Men skillnaden med den här gången är att han råkar gå rakt in i en annan dimension. Det visar sig nämligen att Joey är en av de få som har förmågan att gå emellan alla olika alternativa världar som existerar. En ganska otrolig förmåga som många försöker utnyttja. För att skydda sig själv och alla de olika världarna tvingas Joey därför att gå med i en slags armé som består av olika versioner av sig själv.
Det är något som inte känns helt rätt med den här berättelsen. Själva grundtanken med alla de här alternativa världarna är fascinerande men det saknas något. En del av det beror på tempot, det är mycket action och väldigt få ögonblick då vi får djupare kunskap om karaktärerna.
Ett annat problem är att det blir så otroligt mycket fakta hela tiden om hur allting fungerar. En del av det är nödvändigt för att få en förståelse för världen, eller världarna i det här fallet. Men det blev för mycket för att hålla reda på och ärligt talat tråkigt.
Jag rekommenderar istället en av hans tidigare böcker som heter Neverwhere. Den behandlar ett liknande ämne men är tio gånger mer uttänkt än Interworld.

Titel: Interworld
Författare: Neil Gaiman & Michael Reaves


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar