onsdag 8 december 2010

Uhm... what now?

Den femte systern beskrivs som en rysare/ skräckberättelse men även om den har sina seriösa stunder så är den mer komisk än skrämmande. Den börjar väl hyfsat obehagligt med familjen Karmelius som en natt på 1800-talet försöker öppna en port för att framkalla djävulen. Men en av döttrarna i familjen lyckas fly därifrån och försöket blir misslyckat.
Sedan förs vi in i nutid och får följa den ganska struliga tonåringen Jannike som under den senaste tiden lyckats finna lite mer lugn i tillvaron genom vänskapen med den vuxna (och gravida) Elisabeth. Men en dag blir de attackerade av en liten vätte och Elisabeth faller i en sorts koma. Det visar sig att någon försöker att genom Elisabeth, eller rättare sagt hennes ofödda barn, återigen öppna porten och föra in ondskan i världen.
Galet många lösa trådar. Väldigt många komiska karaktärer och vändningar i berättelsen. Boken är trots den förvirrande handlingen väldigt spännande, men den lämnade mig förvirrad och med en känsla av att inte riktigt ha förstått någonting. Den hade även ett väldigt hastigt slut, det blev så många saker som lämnades oförklarade och jag avskyr verkligen den känslan. Det visade sig dock att den här boken är den första i en serie, så kanske blir man lite klokare om man läser fortsättningen?  
Sammanfattningsvis: Den var komisk, förvirrande, spännande, underlig, superförvirrande, intressant, lite söt… har jag förresten nämnt att den var förvirrande?

Titel: Den femte systern
Författare: Mårten Sandén

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar