YOKO ONO

Reaching out with no hands: reconsidering Yoko Ono kan möjligtvis vara den svåraste boken att förklara (eller recensera) av alla böcker som jag någonsin har läst. Även den här boken kom jag över lite av en slump efter att jag hade läst om den på Bokhoras blogg. Enligt författaren själv så handlar den här boken om vad "Yoko Ono inte är", vilket mest låter så himla flummigt när jag säger det högt. Så vad handlar då Reconsiering Yoko Ono om? Först och främst så är det ingen skönlitterär bok och inte heller en biografi, utan den är skriven mer som en essä om Yoko Ono och varför hon intresserar författaren. 

Det enda jag egentligen visste om Yoko Ono innan jag läste den här boken är att hon hade ett förhållande med John Lennon, anses ha fått The Beatles att "bryta upp" och att hon sysslar med konst. Så därför var det väldigt intressant att få höra någon annans tolkning av Yoko Ono och författaren Lisa Carver kommer fram till en del motsägelsefulla slutsatser om henne som person. Dels att Yoko Ono skulle vara feminist, eller åtminstone beter sig feministiskt, samtidigt som hon gjort många saker i livet som upplevs som fullständigt oförklarliga av både författaren och mig som läsare. Varför säljer man kopior av sin mördade mans blodiga kläder och glasögon? Men det är även det som gör boken och Yoko Ono så fascinerande. De här motsatserna som finns inom varje människa och hur någon kan passa in på ett sätt men samtidigt vara så alienerad från alla andra. 

Det känns möjligen som att min förklaring av boken blev ännu flummigare än författarens, men den är verkligen intressant och jag tycker om att det känns som att det är Lisa Carver som pratar med en genom att man får läsa hennes personliga reflektioner. Så en stor tumme upp! Fem av fem hallon och allt det där :)

Titel: Reaching out with no hands: reconsidering Yoko Ono

Författare: Lisa Carver

Lite annat Flynn-relaterat

Bara för att jag själv läst en av Gillian Flynns böcker nyligen tycker jag nu att alla pratar om henne (och självklart hennes böcker) konstant. Kanske beror det på att jag helt enkelt inte tänkt på det innan men endast inbillning är det i alla fall inte från min sida, för kikar ni in hos Bokbabbel håller hon nu en röstning om vilken av Flynns böcker som är bäst. Så även om ni inte har läst alla så kan ni ju titta in för att få tips om vilken man borde börja med!

Sedan så hörde jag ett rykte på Helenas blogg om att Flynn ska ge ut en YA-bok snart. Vet inte alls vad det skulle bli för typ av bok men nyfiken blir man i alla fall :)

Gone girl

HANDLING: 

Det här är en sådan bok som jag vanligen inte hade läst men av någon anledning "ramlar över" när jag är inne på någon blogg eller läser någon kommentar. I det här fallet var det Helenas inlägg "Fifty Shades of Gone Girl - om lat journalistik och ännu latare rubriksättning" som fick mig att skratta och väckte min nyfikenhet :)

Gone Girl handlar om Nick Dunne vars fru Amy mystiskt försvinner på deras 5:e bröllopsdag. I deras hus hittas spår som tyder på att någon rövat bort henne och vänner till Amy vittnar om att hon var rädd för sin man. Men Nick hävdar att det absolut inte är sant och att de hade ett kärleksfullt äktenskap, men vad hände då egentligen med Amy?

MINA TANKAR:

Under ett av tv-cirkelns avsnitt diskuterade dem (jag tror det var Nour som tog upp diskussionen) hur mycket de avskyr att bli "lurade" av en tv-serie (eller i det här fallet en bok) att tro ditt eller datt om en karaktär eller händelse bara för att lite senare se berättelsen göra en helomvändning och få alla sina förutfattade meningar kastade i ansiktet. Det är just det Gone girl gör flera gånger under läsningen och varenda gång du tror att du har listat ut vad som ska hända så visar Flynn att hon lurat dig igen och att du har gått rakt in i hennes fälla. Och i motsats till Nour så älskar jag det! Jag älskar när man som läsare verkligen känner hur författaren planerat hela berättelsen in i minsta detalj och får en att börja läsa extra noggrant bara för att se ifall författaren gömt någon ledtråd mellan raderna som kommer avslöja allt.  

Gone Girl är alltså kortfattat en av de mest spännande och kreativa böcker jag har läst på månader och den hjälpte mig igenom världens mest utdragna lässvacka. Mer kan jag egentligen inte berätta för att inte förstöra handlingen för er som inte har läst den än, men gillar ni som jag att bli lurade av författare (eller alternativt vill bevisa att ni faktiskt kan lista ut allt från början) så LÄS Gone Girl! 

Titel: Gone Girl
Författare: Gillian Flynn

en sängkammarfars

Källa: Malmö Stadsteater

En sängkammarfars är den senaste teateruppsättningen som jag har sett och även den första för i år (!). Handlingen utspelar sig under en kväll/natt i 3 sovrum med 4 par och (för att citera Malmö Stadsteater) "oändligt med problem". Det är väldigt mycket drama och komedi och handlar om hur det 4:e paret (utan säng) påverkar de andra 3 paren. 

Första reaktionen från min sida var buskis. Överlag har En sängkammarfars mycket gemensamt med just buskis, förutom att det inte sker lika många "föväxlingsskämt". Inte för att det är något negativt, jag älskade buskis-föreställningarna som hölls i Pildammsparken för ett par år sedan, men det är som sagt väldigt lättsmält humor. Skrapar man lite mer på ytan ser man även skämten med medelklassen och alla relationsproblem, skvallret och hur man bör eller inte bör bete sig i sociala sammanhang. Men det är ändå skämt för vit (lite medelålders) medelklass, vilket var roligare för min mamma (som jag såg föreställningen med) än för mig som 21-åring. Men helt okej lördagsunderhållning :)

Mr. Wilde

(Bildens källa)

De 30 bästa platserna för bokälskare

Jag har så länge jag kan minnas alltid velat ha ett eget bibliotek hemma och jag hittade en alldeles underbar lista som Tonårsboken tipsade om med de 30 bästa platserna ifall man älskar böcker. En härlig blandning av stora bibliotek och "mindre" hemmabibliotek. Klicka här ifall ni vill se hela listan! :)

Varma kroppar

Varma kroppar är en bok jag vann för en mindre evighet sen på Amelies bokblogg (tack igen!) och som handlar om zombiekärlek. Jupp, ni hörde rätt. I boken får vi följa R, en zombie som är fövånansvärt eftertänksam och artig, vars hela existens förändras när han äter upp en killes hjärna och får uppleva hans känslor och blir hopplöst förälskad i en tjej vid namn Julie. 

Jag var som ni säkert redan förstår väldigt skeptisk till hela tanken om zombiekärlek. Zombies som är döda, äckliga och som äter människor vilket borde göra en kärleksrelation till en människa tämligen svår. Men eftersom den blev hyllad av flera bokbloggare som brukar veta vad de pratar om var jag beredd att ge den en chans i alla fall och dem hade verkligen helt rätt! R som berättarröst är väldigt komisk trots allt det mörka i hans värld och jag tycker att det var riktigt smart rent berättartekniskt av författaren hur han inledde så lättsamt för att långsamt suga in läsaren i mer djupa frågor och känslor. Ytterligare ett stort plus för mig var den alternativa tolkningen av hur zombiesmittan bröt ut. Visserligen lite mer abstrakt än de vanliga förklaringarna med mystiska virus osv. men fortfarande lika bra om inte bättre. 

Personligen så tycker jag även att kärleken kändes väldigt äkta. Det hade lätt kunnat bli alldeles för sliskigt som i många andra paranormal romances eller bara allmänt absurt (återigen, hela grejen med zombies som kan älska) men Marion bygger upp relationen mellan R och Julie långsamt och jag köper verkligen hela konceptet. Undrar om vi kanske får se fler zombieromanser i framtiden? Who knows, Marion kanske startade en ny trend och genre. 

Men skämt åsido, ifall ni inte redan har läst boken rekommenderar jag den verkligen! På författarens hemsida står det även att det finns en prequel, The New Hunger, och vanligtvis är jag inte så förtjust i prequels heller men i det här fallet ska jag nog göra ett undantag :)

Titel: Varma kroppar

Författare: Isaac Marion